Gick oerhört kvickt förbi. Känns som om det var igår man skulle vara ledig i fyra veckor. Det är ju samma visa varje år ju så man borde väl fatta. Semestern var ok på en del sätt och lite mindre på andra. Inte mycket sol precis men lite annat vart ju gjort och läst och tränat samt lite besök hos släkten vart det ju.
På jobbet är det ju lite stiltje kan man lugnt säga men mycket planering är det ju. Skriver menuer bl.annat för de första skolveckorna.
Sedan är det ju varor som skall beställas och en del annat som ska planeras inför höstens skoltermin.
Den 21,e är det skolstart
I vår menu till hösten kommer vi om inte mina chefer får andra tankar? köra lite tema med länder, städer, område varje vecka och då ca två dagar per vecka. Personligen tycker jag det är kul med att lära sig nya rätter och kulturer och det är en extra krydda i jobbet.
Men men friheten kanske är på upphällningen vem vet?
Att laga mat är ett skapande yrke och för att göra det bra måste man ha en konstnärlig och skapande frihet!
Som sagt var planeringen inför hösten är igång och imorgon kommer jag nog ta med första menyn (vecka 34) och även en tavla som vi ska sätta upp med vett och etikett för barn och vuxna i Restaurang Lé Chef. Blir nog lite diskussioner och gnäll, men va fasen om man inte kan uppföra sig så får man väl lära sig eller?
Blir en kort blogg idag, men en liten sak från gamla tider blir det. (låter som om jag är lastgammal, är jag ej!)
Funderar på om jag ska berätta om min debut som serverande personal. 17 år och arbetade i köket, men alla sa till mig att ska du komma nånstans måste du lära dig lite om matsalsarbete. Sagt och gjort. Anmälde mig som extra servis till festvåningen och det var fatservering. Aldrig gjort så jag tränade hemma som besatt och tyckte jag behärskade det bra. Så kom första middagen och in med varmrätts fatet och då pratar vi de gamla tunga silverfaten på x antal kg. De första som jag la för gick skitbra, men när jag skulle förflytta mig till nästa gäst så gled serverings gaffeln av fatet sakta som i slow motion och jag ser denna gaffel glida ner i urringningen på en bystig dam. Mitt hjärta stannade det lovar jag och jag fick fram en ursäkt och snacka om röd i fejan att jag var. Hon skrattade bara och sa ta upp den du! Jösses vad jag gick därifrån fort och min hovmästare han skrattade så han nästan pinkade på sig.
Ok det har ju gått bättre sedan tack och lov!
En av de bästa serier som gjorts!Ok mina vänner nu tackar jag för idag och som jag brukar säga.
NJUT OCH SE LIVET POSITIVT SÅ MYCKET DET GÅR!
Kramar och pussar till de som saknat dem!
Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar